B is for BALLISTICS and ballet: the teaching of throwing and twisting one’s

body forward in the room

L is for Loose limbs

E is for Easter lily (the flowers around you)

S is for Strained facial expressions

S is for Strained facial expressions

I is for Irritable tones

K stands for Kick (the act of hitting something with force and intention)

A stands for A monster (kin to the evil spirit of the water)What can be done with only 4 small meat limbs, 5 including the skull, could be called dancing. 

The solid package in the middle they manage to twist around the spine like a dishcloth you twist between your hands. The blood seeps and gushes. Intestines, kidneys are pressed and released every other time and when the liver hits the hard floor, the heart skips a beat. Rigid skeleton chops and breaks in its attempts to follow pulsating soft muscles. If the music were to stop, we would hear it scream. Lucky then that their tendons are hooked in between. They hang and toss them, hoping that they will last just this last time. It rushes around the marrow. The meat alternately loosens and tightens. Teeth are bared, saliva flows and in the end we no longer know what is human and what is animal. 

And this is what is in modern times called ballet. 

Now there will be many detached parts put together just for your enjoyment. And that’s nothing to be ashamed of. Music attracts people. Hin Håle plays and bodies can’t stop moving.”

Blessika is a horror-inspired performance full of dance and auditory illusions. Dances and sounds with cold temperatures and moist textures sneak up, drag along, whisper in your neck, and twitch. Ghosts and myths about things that happen when the sun isn’t shining are invited in, and moods and states related to folklore, the Middle Ages, and the night are depicted. A world steeped in mythology and ballet history unfolds. The four dancers in Blessika stir through historical echoes that are distorted and exaggerated.

Blessika is the second of three works by Ellen Söderhult that explore choreography as a haunted art form, where the stories, ideals, and images passed down as history—and who has transmitted them—reveal as much about history as the stories themselves. The first work in the series was Ghost Dances (Spökdanser), which dealt with how dances can “haunt” the dancers’ bodies.

///

Blessika är en skräckinspirerad föreställning med dans- och hörselvillor. Danser och ljud som har kalla temperaturer och fuktiga konsistenser smyger sig på, släpar sig fram, viskar i nacken och rycker. Gastar och myter om saker som sker när solen inte lyser bjuds in och stämningar och tillstånd kopplade till folktro, medeltiden och natten gestaltas. En värld som ekar av mytologi och baletthistoria tornar upp sig. De fyra dansarna i Blessika röjer runt bland historiska ekon som förvrängs och överdrivs. 

Blessika är det andra av tre verk av Ellen Söderhult som undersöker koreografi som en hemsökt konstform, där de berättelser, ideal och bilder som har förts vidare som historia och vem som fört fram dem, avslöjar lika mycket om historien som berättelserna själva. Det första verket i serien var Spökdanser Ghost dances som befattade sig med  hur danser kan “spöka” i dansarnas kroppar.

VÄRLDSPREMIÄR 19.00 28/2 2025 på Weld, Stockholm. Spelar även 1-2/3 samt 31/4

KOMMANDE FÖRESTÄLLNINGAR:

Skolföreställningar, Hägerstensåsens medborgarhus: 5-6, 9/5

Gottsunda dans och teater, Uppsala: 7/5 18.00

Hägerstensåsens medborgarhus, Stockholm 10/5, 16.00 och 18.00

AFUK (Akadmiet for Utaemmet Kreativitet) Scene, Köpenhamn: 28/10 20.00, 29/10 17.00, tack till Konstnärsnämndens Internationella Dansprogram som möjliggjorde dessa spelningar.

Stavanger, december 2026

Kreditering

Koreografi: Ellen Söderhult, Dansare: Cajsa Godée, Nathalie Wiberg, Catarina Zarazua Mujo, Ellen Söderhult Komponist: Kajsa Blom / KABLAM Scenografi och kostym: Amanda Hedman Hägerström Ljusdesign: Michael Forsberg Mytologiförfattare: Liv Hargne Granath, Ellen Söderhult Berättarröst: Liv Hargne Granath Administration: Interim Kultur Samproduktion: Weld och Scenkonst Sörmland Med stöd från: Kulturrådet, Region Stockholm, Nordisk Kulturkontakt, Stockholms Stad

RECENSION, DN 3/3-2025

“Förföriska dansmonster i skräckerotiska ”Blessika”

Skräckerotik och dinglande svansar när Ellen Söderhult följer upp ”Spökdanser” med en älvdansskir och baletthistoriskt refererande dansföreställning.

Det är svårt att slita blicken från dansarnas fötter. Inte alldeles ovanligt under en dansföreställning, men det som sticker ut här är något som just … sticker ut. Extra tår verkar ha växt fram tätt ovanför de vanliga tårna, liksom häftigt sprängt fram genom huden, lätt blodiga och med små hårtofsar.

Men så är också Ellen Söderhult en koreograf som håller publiken på tårna. Lite rädd ska man vara. I det vackra, älvdansskira och baletthistoriskt refererande ryms också mörk komik, skräckerotik och dinglande svansar som skymtar i gliporna där bak bland ljusa volanger. Ständiga påminnelser om att dans är både kött och intellekt, eller att det inte ens går att skilja dem åt eftersom hjärnan sitter i kroppen. Håll ögonen öppna, och sinnena.

Kostymdesignen av Amanda Hedman Hägerström, som svängigt kan omsätta fantasi i påträngande fysisk form (minns high school-skräckisen ”Kött” på Kulturhuset Stadsteatern 2023), passar Söderhults omsorg om det dramatiskt visuella och rumsliga. Däri ingår Michael Forsbergs färgfrossande och platsskapande ljus och Kajsa Bloms mullrande musikaliska komposition av prasslande, droppande, knakande, stråksmäktande och pianoporlande ljud. Så även den inramande mytologin berättad av Liv Hargne Granath, en sorts skräddarsydd skapelsetext för det koreografiska verket, där fyra små dansande monster föds som alla heter Blessika.

För till skillnad från i ”Spökdanser” på MDT förra våren är Söderhult inte ensam på scenen. ”Blessika” är uppföljaren i den trilogi där hon undersöker ”dans som en hemsökt konstform”, och här har hon sällskap av de förföriska dansmonstren Cajsa Godée, Nathalie Wiberg och Catarina Zarazua Mujo. Som vitklädda varelser med utsmetat mörker kring de leende läpparna och köttfärgade sidenband fladdrande kring knästrumporna stöter de fram genom luften i den takhöga danskällaren på Weld.

Det är påstridigt och undanglidande på en och samma gång. Höga språng och kraftiga framskjutningar av bröstet, rullningar och kryp på golvet, djur som slickar sig om tassarna. En longör som exempelvis en väl utdragen scen vid en lägereld förgäts lätt i den på blodigt allvarligt lekande helheten, med en final av syndaflodsregn och jamande kattkör. Den här kvartetten har en smittande skogsrågäckande hemlighet ihop.

Maina Arvas, DN 3/3 2025 https://www.dn.se/kultur/forforiska-dansmonster-i-skrackerotiska-blessika/

BLESSIKA : the mythology

For many years I dreamt about giving birth to a baby girl named Blessika. I tried many times but every time something went wrong. The first time I got pregnant it was named Giselle: she was weak hearted and soon became a willi in the forest. The second time it was named the SYLPH. The third time it was called Törnrosa: she came out so beautiful and promising but no matter how much I tried I just couldn’t wake her up. 

All I wanted was my beloved Blessika. Such a cutiepie! Longing for you monstrous child. 

After many failed attempts I was close to giving up – but one day I accidentally overheard a rumor from an elderly woman in the village. She told the story of a man living by the river that could give women more bearish and earthy babies than any other. She told me to listen to and follow the melody in the rushing water to find him -but once you find him you must first seduce him by throwing and twisting your body around to catch his attention. 

I headed straight to the river and put my ear as close to the water as I dared and listened.  And surprise! I heard the sound from a violin playing so softly, a melody – both strange and familiar. I followed it for miles and miles and just when I was about to give up the man seemed to just appear in front of me. 

He was beautiful and completely naked, playing a huge violin with an ever bigger fiddlestick making his hairless body seem tiny under the massive instrument. I approached him, wading through the water, starting to throw my body around and around and around to get his attention. I tried everything but it was when I threw all my limbs out and forward and my gaze was fixed at him that it worked. This time I got pregnant not only with one but with 4 baby girls. I could not believe my luck! I was blessed with not just one Blessika but four Blessikas. Oh I would call them Blessika 1, Blessika 2, Blessika 3, Blessika 4. Such wonderful and unique names! 

B is for BALLISTICS and BALLET: the teaching of throwing / pushing and twisting one’s body forward in the room 

L is for Loose limbs

E is for Easter lily (THE BOUQUETS and FLOWERS AROUND YOU)

S is for Strained facial expressions

S is for Strained facial expressions

I is for Irritable tones 

K is for Kick (the act of hitting something with force and intention)

A is for A monster (A BEING; KIN TO THE EVIL SPIRIT OF THE WATER)

I was so happy about my new babies growing in my belly. I could feel it. Arabesques against my flesh. Plie toward the liver. Fondue in my intestines. The delivery was very painful as you could imagine. All of them wanted to be the first one out obviously. My little divas! It took 10 midwives just to get my babies out. Blessika one came out in a grand battement, Blessika 2 in brise volet, Blessika 3 in changement de pied, Blessika 4 in a simple yet elegant chasse.

Straight out they made the midwife’s go completely silent, dropping to the floor when they saw what my babies could do with their limbs. The hours went by but they just kept on throwing their little baby bodies around. Kicking and jumping. Rolling and running in a wild dance to music only they seemed to hear. Baby sweat dripping down on the floor quickly making the room a little lake and for every second that passed the dance got even wilder.  Eventually the priest was summoned to make the dance stop through baptism. But when he tried to pick them up his hands lost its grip from all the sweat and the babies just slipped down and kept on dancing joyfully around his legs, laughing at his angry face. They actually made him so angry that in a desperate attempt to christened them he started throwing the holy water at them yelling disrupted lines from the bible. Jesus, Eve, apple, snake words like such. But my Blessikas didn’t stop for Christianity and the priest left in tears. 

As they grew older and wiser, they got wilder and louder. And my Blessikas danced not only to create wind but to make thunder and the sound of it made you cover your ears as they passed you by.