REVIEWS/PRESS

REVIEWS IN SWEDISH OF HOW TO DO THINGS WITH ROMANCE AT PALLADIUM MALMÖ 15/8 2021!

Sara Berg för Sydsvenskan

from the review ROMANTIK KAN VARA SPORT, TRUMMOR OCH GRUPPKRAMAR in Sydsvenskan:

“Här är romantiken gränslös, stark och öronbedövande. Till ett soundtrack av bland annat riot grrrl-bandet Le Tigre, Joan Jett, Tatus ”All the things she said” och musiken från ”Möt Joe Black” stormar dansarna fram över scenen mellan trumseten, i ständigt nya konstellationer. Rörelserna är hämtade från balettens, gymnastikens, musikvideornas och filmens värld, men här väntar ingen på uppvaktning av någon man.Istället formar dansarna ständigt nya grupperingar, där de synkroniserat rör sig som om de vore ”Svansjön” på en idrottsarena. Det är lite skevt och otajt, men det är utan tvekan medvetet och bidrar till den upproriska och euforiska känslan. Baby står inte i något hörn, hon rusar runt mitt i rampljuset i baskettröja och hästsvans.””I ”How to do things with romance: a prologue” tar dansarna tillbaka romantiken, skakar om den och gör den till sin egen.”Yeah! Sarah Kebedech Ziebe, Sara Mouritzen, Hannah Krebbs, Lisen Pousette, Oda Brekke, Elise Sjöberg, Lisa Schåman, Am Ertl, Morgane Nicol, Stina Ehn, Michelle Persson, Dansstationen och World Pride Skåne!”

FOTO: OLLE EHM HILLBERG augusti 2021

Revolterande punkbalett gör upp med romantiken

2021-08-19 på Danstidningen.se

Fakta:

Namn: Recension How to do things with romance: A prologue
Koreografi: Ellen Söderhult
Musik: Trummor: Sarah Kebedech Ziebe, Sara Mouritzen
Ensemble: Dansare: Hannah Krebs, Lisen Pousette, Oda Brekke, Elise Sjöberg, Lisa Shåman, Ellen Söderhult, Am Ertl, Morgane Nicol, Stina Ehn, Michelle Persson
Plats: Dansstationen under World Pride: 15/8 -21
» https://dansstationen.nu/sv/hem/

Två kvinnliga musiker spelar trummor på hög nivå, punkmusik med extra energi som låter maximalt upprorisk.
Den ena har en t-shirt med texten Warriors, den andra Football. Det är tuffa tjejer vars musik vibrerar genom Dansstationen och hörs ut över stan, med kraft.
De nio dansarna är barfota med enkla kläder och de tar plats på scen med eftertryck i How to do things with romance: A prologue,ett koreografiskt verk vars syfte är att utforska begreppet romantik ur ett sociologiskt, feministiskt och kulturhistoriskt perspektiv.
En utgångspunkt är idén om känslor som ömhet, passion, tillgivenhet, uppoffring (det sista typiskt för kvinnoroller speciellt i Hollywood-filmer, enligt min åsikt).
Föreställningen tar sats i dans där gruppen delar upp sig för att gestalta, föreslå och spekulera i olika tolkningar av romantik – nästan som en tävling eller lagsport. Det blir ständigt nyskapande grupper, ibland med kollektiv vrede som vill vända på begreppen, formulera
någonting nytt med närmast revolutionär glöd. En gruppdynamisk energi som uttrycker glädje och ilska med fantasifullt rörelsemönster mot något slags patriarkalt förtryck, vilket får mig att tänka på boken Svenska Akademins Ordlista där ordet romantisk definieras som ”svärmisk, överspänd”.
En uppfattning om ordet romantik eller romantisk som kanske inte överensstämmer med tolkningen i detta koreografiska projekt? Eftersom man här vill definiera dansen som ”ett kast”, det vill säga ett ”avsiktligt omkullkastande för att förlora betydelsen av romantik och föreställa sig den igen”.
En ”punkbalett” som vill göra revolt – vilket uttrycks i den starka gestaltning som ständigt pågår, både i snabba kast och långsamma, intensiva rörelser, som kulminerar då alla i senare delen av föreställningen formerar sig till en enda kropp, där dansarna, en efter en, sticker upp huvudet ur den tighta gruppen och knyter näven: uppror!
Tillsammans förändrar de innebörden av begreppet romantik, dialektiskt.

Ingela Brovik

Experimentellt med ljud

Ljud är i fokus för koreografen Ellen Söderhults och dj:n Daniel Iinattis scenexperiment. I kväll, fredag 10 maj, ges deras “Dunka, dunka” på Köttinspektionen.

SOPHIA HOGMAN PHOTOGRAPHY

10 MAJ 2019 10:00

– Det kan bli en genreöverskridande konsthändelse mellan konsert, klubb och dans. För mig handlar dans mycket om att känna musiken i kroppen, säger Ellen Söderhult.

Ellen Söderhult har haft residens på Köttinspektionen. Förutsättningslöst har hon kunnat utveckla en idé som inte nödvändigtvis måste avslutas i en färdig föreställning. Fredagskvällens evenemang ser hon som en arbetsvisning.

Ellen Söderhult är utbildad inom både cirkus och dans på bland annat Dans och cirkushögskolan, DOCH i Stockholm. Daniel Iinatti mötte hon på ett konstevenemang där han var dj.

–De djupa basgångarna fick väggarna att vibrera liksom allt i mitt inre, säger hon.

Sedan dess har de arbetat tillsammans med bland annat en workshop för Cullbergbaletten.

– Jag är också intresserad av ASMR-video (Autonomous sensory meridian response), en sorts ljudmassage på nätet och som till exempel kan få det att pirra längs med ryggraden, berättar hon.

Hon är även körsångare och hon och de övriga dansarna Iki Gonzalez Magnusson, Sepideh Khodarahmi, Lisen Ellard och Emelie ”Empo” Enlund, ska sjunga med henne.

Scenrummet är ommöblerat. Publiken ska få vara i mitten, avspänt liggande.

Kommer publiken också att få dansa?

– Det hade vi inte tänkt, men det blir lite allsång på slutet. Och så blir det dofter. Mest vänder vi oss till lyssnandet, men också till andra sinnen.

Susanne Sigroth-Lambe

Ur Andrea Csaszni Ryghs recension på Scenekunst: http://www.scenekunst.no/sak/stjerner-i-en-festival-med-feil-navn/

Scenekunst

Stjerner i en festival med feil navn

Tre dager med dans er prosaisk som konseptuell ramme, og det skapes et kunstig fellesskap mellom tre verk som kunne tjent på en mer meningsbærende kontekstualisering.

FOTO: SOPHIA HOGMAN PHOTOGRAPHY

Twitter | Facebook

KRITIKK8.2.2018
Andrea Csaszni Rygh

“Sportslig romanse
I Ellen Söderhults verk er det stereotype fremstillinger av romanse som konfronteres. Scenen fylles til randen av 16 dansere, inkludert Söderhult selv, og to trommeslagere som spiller på hvert sitt trommesett på scenen. I likhet med Westgårds stykke pågår dansen som i en evig loop. Lydbildet er også en drivende faktor i dette stykket og diverse låter av bandet t.A.T.u.blir akkompagnert av de to trommeslagerne under hele stykket. Men til forskjell fra Westgårds verk er dansen her mer punkete og rufsete. Bevegelsesmaterialet består av enkle ballettfraser som gir meg flash back til mine egne ballettklasser. Ballettstegene har likevel et mer sportslig preg enn et dansant estetisk uttrykk. Utøverne er orientert rundt en slags fysisk og kraftfull lagånd, og de utstråler en slags vilje og lyst. Det er fint når utøverne enkelte ganger stopper for å enten rette sine andpustne ansikter mot publikum og søker en øm øyenkontakt eller når de står i en klynge og på et klumsete vis klatrer på hverandres rygger for så å fange hverandre opp. Det jeg setter mest pris på med dette verket er hvordan utøverne gis plass til å være så kroppslige, ujevne, slitne og upresise i bevegelsene. Det skaper en herlig bardus og bulkete estetikk.”

RECENSION från BlekingeLänsTidning

Allkonstverk med  naturnära känsla  DANS/SÅNG 2018-10-18 16.33

Bildtext: Gruppen som framförde ”Shane et al.” på Massmanska kvarnen i tisdags kväll.


I tisdags kväll uppfördes ”Shane et al.” i Massmanska kvarnen, Ronneby. Det var ett gästspel av en föreställning som skapats av koreografen Ellen Söderhult.  En imponerande uppvisning i stämningsskapande och kraft på samma gång.
Massmanska kvarnen eller bara Massmanska i Ronnebys äldsta kvarter har blivit ett nav för dans och annan konst. Att den även fungerar som lokal för nutida dansföreställningar bevisades av den här gränsöverskridande upplevelsen.


I förhandsinformationen nämndes bland annat den tv-serie som föreställningen hade hämtat sitt namn från, ”Shane et al.”. Man skulle kunna tro att de fem dansarna i likhet med kvinnorna i serien skulle ägna sig åt relationer sinsemellan, men så enkelt var det inte.
Publiken blev nämligen mycket inblandad – genom att den stora salen i den gamla kvarnens övervåning hade gjorts om till ett slags landskap, med skira tyger som himmel, en röd, jättestor textil på golvet och ett litet spetsigt berg i bortre delen av salen. Större delen av publiken satte sig i mitten, på det purpurröda fältet vid berget.


Här fick vi som publik fuktiga handdukar som vi uppmanades att hålla mot ansiktet under den första delen av föreställningen, då skulle vi nämligen i vilket fall inte komma att se så mycket.
Det var sant. Men vi fick höra desto mer. En räcka sånger, framförda av de fem kvinnorna i gruppen, sånger som vittnade om styrka och disciplinerad samövning.  Melodierna var dessutom från olika tider och olika delar av världen.
Dessa sånger ljöd i salen, samtidigt som publiken mer och mer sjönk in i ett slags meditativt läge.
Men efter hand tillkom nya ljud – starka ljud som av en älv som i vårflod bröt upp isen.  Dansarna/sångarna klädde om från vita kläder till något som påminde om regnställ och som samtidigt fick dem att se ut som en del av det berg som syntes i fonden.


Vid föreställningens slut blev de mycket riktigt just en del av detta berg, men innan dess  hade de alla samtidigt gått ut i salen och (icke synkront) läst stycken ur en prosatext  som möjligen kom ur Mikael Niemis roman ”Populärmusik från Vittula”!
En föreställning att bli förundrad av och glädjas åt.


FAKTA
Shane et al.
Vad: Dans och sångföreställning
Var: Massmanska kvarnen, Ronneby 16/10
Vem: Ellen Söderhult (koreograf) Oda Brekke, Lisa Schåman, Lisen Pousette, Cathryn  Humpreys.
Arrangör: Dans i Blekinge med stöd av Ronneby kommun

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s